Dagens e-plikt för framtids kulturarv

Två stora skrällar inom e-plikt har precis skett. Den ena är att betänkandet av Pliktmaterialutredningen precis publicerats. Den andra är att världens enda och bästa e-pliktblogg tagit ny fart.

I november 2019 fick enmansutredaren Ulrika Geijer i uppdrag av regeringen att skriva ett betänkande om pliktlagen (SOU2021:32). Den skulle ha publicerats redan för fyra månader sedan, men blev försenad på grund av pandemin.

Utredningens mål var att komma fram till ett långsiktigt hållbart, nytt regelverk för både fysiskt- och elektroniskt pliktmaterial. Den ska föreslå förändringar i regelverket för KB:s insamling och kompletteringar med avseende på GDPR.

Så vad kom hon fram till då? Sara och jag har båda plöjt igenom betänkandets alla 464 sidor. Här följer en kort sammanfattning…

En enda pliktlag

Man vill slå ihop lagen om pliktexemplar och lagen om e-plikt till en enda lag. De båda begreppen pliktexemplar och e-plikt ska ersättas med det gemensamma begreppet pliktmaterial.

Alla – Inte bara myndigheter och mediahus

Den nuvarande e-pliktlagen riktar sig i princip bara mot myndigheter och yrkesmässiga publicister. Detta förslag inkluderar nu vilket företag och organisation som helst, även en privatperson som till exempel en Youtuber och Influencer. Politiska partier, opinionsbildare, och icke-mediarelaterade företag hör även till dem som man önskar inkludera framgent.

”I teorin kan alla och envar vara skyldiga att lämna pliktmaterial.”

står att läsa i betänkandet.

Tre typer av pliktinsamling

Man ska samla in pliktmaterialet på tre olika sätt.

  1. Leveransplikt – Skyldighet att lämna pliktexemplar på eget initiativ. Detta är den enda metod som används idag.
  2. Rekvisition – Skyldighet att lämna pliktexemplar efter särskilt beslut. KB ska kunna peka ut en leverantör (företag, organisation eller person) och kräva in material.
  3. Egeninsamling – Insamling av pliktmaterial genom den pliktansvariges egen försorg. Man syftar på en kontinuerlig, oftast automatiserad robotinsamling.

Utgivningsbevis = plikt

Nuvarande e-plikt omfattar inte publicister med utgivningsbevis, så kallat frivilligt grundlagsskydd. Detta föreslås ändras så att ”leveransplikten bör omfatta material som tillgängliggörs med såväl automatiskt som frivilligt grundlagsskydd.”

KB vill bygga system för 20 miljoner kronor

Det står också att läsa att KB önskar 20 miljoner skattekronor ”för vidareutveckling av systemstödet för en utökad digital insamling”. Det är inte tydligt i rapporten om det rör sig om något nytt insamlingssystem, eller om det handlar om att ge det eftersatta internetarkivet Kulturarw3 lite mer kärlek.

På denna punkt är utredningen otydlig. Det är oklart under vilken av de tre ovanstående typer av pliktinsamling som detta insamlingssystem passar in, kan det månne vara egeninsamling? För det är ju knappast den pliktansvariges egen försorg om det är KB som obesörjer insamlandet.

Ökad e-plikt, mer komplicerad och från fler aktörer

Inget av det som omfattas av nuvarande pliktinsamlingen kommer att försvinna, men mycket mer tillkommer. I rapportens konsekvensanalys ser man att de framtida elektroniska pliktleveranserna kommer gälla fler leverantörer, mer material och att myndigheterna dessutom ska avkrävas att ”dokumentera och offentliggöra sina ställningstaganden senast i samband med egeninsamlingen”.

”Förändringarna innebär att KB kommer att ansvara för en ökad mängd pliktmaterial och ges ett utökat utrymme att påverka samlingarna genom möjligheten att använda nya insamlingsmetoder.”

Övriga förändringar

  • Man ska inte längre få lämna sin e-plikt via USB-minne. Tro det eller ej, men USB-minnen i frankerade kuvert är idag standardmetoden för e-pliktleverans. En metod som var hopplöst passé redan då e-plikt började gälla 2015.
  • Undantaget för parallellpublicering tas bort. Samma material kan alltså behöva lämnas flera gånger, både analogt och med den digitala förlagan.
  • Podcasts, bloggar och vloggar/Youtubers ska alltid ingå i det som är e-pliktigt.

Slutsats

Mycket av betänkadet bygger på den tidigare utredningen Plikten under lupp från 2017 av KB:s verksamhetsutredare Göran Konstenius. I den identifierade man flera luckor i dagens e-plikt, som nu har upprepats i betänkandet.

Utredaren har ansträngt sig till det yttersta att, redan i betänkandet, inte skilja på fysiska pliktexemplar och e-plikt. Detta gör att resonemanget och avsikterna i vissa fall är svårtolkade.

E-plikt är definitivt här för att stanna. Den blir alltmer betydelsefull och omfattande i framtiden.