Det finns fyra sätt att leverera sin e-plikt på: webbuppladdning, RSS, FTP och fysisk databärare. Jag tänkte nu fokusera på nummer fyra: fysisk databärare.
Om man läser på Kungliga bibliotekets hemsida så nämns bara en enda möjlig typ av fysisk databärare och det är USB-minne. Även om man läser på KB:s separata site om e-plikt så nämns enbart USB-minne, fast med det lilla förbehållet ”t.ex.” före. Några övriga exempel på databärare bjuds det inte på. Men på siten finns ytterligare en passus som säger:
”Det går också att leverera på fysisk bärare utan extern strömkälla”.
Det är nu det börjar bli spännande. Detta öppnar ju upp för ett brett spektra av medier. Vilka andra fysiska databärare kan man använda för sin e-plikt?
Vad är egentligen en fysiska databärare?
Enligt Nationalencyklopedin (NE 2006) är en databärare:
”Ett fysiskt medium till för transport och lagring av data. Dessa kan vara till exempel hålkort, diskett, magnetband, CD/DVD eller USB-minne.”
Det finns ju fler typer av databärare som till exempel magneto-optisk MiniDisc, ZIP disk, SecureDigital, CompactFlash, SSD och framför allt hårddisk. Ingen dessa medier kräver en extern strömkälla, jab bortsett från många hårddiskar. Men det finns ju även hårddiskar av pocketmodell som inte heller behöver det.
Att printa ut sitt material på vanligt papper är förvisso fysiskt, men vanlig text och bild skulle eventuellt få problem att klassas som data. Men ett tankeexperiment är att först konvertera detta till en stor QR-kod innan pappret skrivs ut för att sedan vara i hamn även på den punkten.
Nåväl, KB skulle säkert ha synpunkter om någon vill lämna sin e-plikt på papper. De skulle säkert också ha invändningar om man använde sig av obsoleta databärare som hålkort, magnetband och disketter. (Trots att deras audiovisuella samlingar, från före detta Statens ljud- och bildarkiv, lär ha ett magasin fyllt med just gamla medialäsare.)
Bränn en CD
USB-minnen är ju inte jättedyra, men de kostar avsevärt mer än en CD-R. En CD-R är en självklar fysisk databärare som man skulle kunna använda om man inte vill lägga pengar på massor av USB-minnen.
Det går ju att luta sig mot att lagen inte specificerar att just USB-minne är den enda databärare som ska användas. Och det är ju inte KB som stiftat e-pliktslagen. Mer om detta i ett kommande inlägg.
Lämna ett svar